Till Alla älskade

som liksom jag saknar vår stöttepelare och far/morfar/farfar.

Liten dikt som kanske kan hjälpa oss alla lite på traven

**********************************************



Snälla gråt inte vid min grav.

Jag finns inte där, jag har gett mig av.

Min kropp var så sliten, mitt huvud så tungt.

Nu vilar jag i den eviga vilan så lugnt.

Men var inte ledsen min vän för allt som var jag,

Finns fortfarande med dig i minnet var dag.

När du vaknar finns jag där.

Doften av ditt morgonkaffe jag är.

Jag är omtanken som håller dig varm.

Jag är hjärtat som slår i din barm.

Jag är maskrosorna som frodas i din rabatt

Jag finns i barnbarnens ögon, i deras bus och skratt.

Jag är sportkommentatorns upprörda röst.

Jag är svampen i skogen när det lider mot höst.

Jag är den oväntade pengen i fickans gömma.

Jag är allting du aldrig kommer att glömma.

Jag är det nyrökta fläskets smak av salt.

Ja leta bara i ditt minne, och jag finns överallt.

Jag har inte lämnat dig, detta är inte adjö.

Ty minnet av någon du älskat kommer aldrig någonsin att dö.

Så snälla vän gråt inte mer för mig.

Ty jag kommer alltid att finnas här och vaka över dig.


Älskade morfar   *20110506*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0